Granen står så grön och grann

Skrivet 2017-12-17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I diktsamlingen Tuvor från 1973 skrev Harry Martinsson

Vad vore vår värld utan granar, utan massaved, julgranar och gravens ris. Vad vore den utan det skydd som granen ger och utan de skuggande sagor som bara kan berättas av granar.

Han skriver också om "vår fördystrade fiende och brusade vän", och "om de sagor som bara kan berättas av granar".

Med dessa få rader har han verkligen fångat nordbons känsla för vårt vanligaste träd.


Världens två, och förmodligen även äldsta nu levande träd tros vara den 9 500 år gamla granen på Fulufjället i Dalarna, och den lika gamla på Sonfjället i Härjedalen.

När dessa granar slog rot hade inlandsisen visserligen börjat dra sig tillbaka, men i dalgångarna låg den förmodligen kvar ett bra tag till.

När sumererna uppfann skriftspråket 1 700 år före Kristus hade dessa båda granar svajat för vinden och spridit sina frön i 4000 år, och då Jesus långt senare vandrade på jorden fyllde träden 7 500 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så gamla blir inte våra julgranar, men visst är det tankeväckande - för att inte säga svindlande - vilken makalös livskraft det finns i ett av våra mest älskade träd om förutsättningarna är de rätta.

redaktörn