Mått som rått

Skrivet 2010-05-12

Om man tittar i gamla papper eller böcker så hittar man ofta måttangivelser som kan vara lite knepiga att förstå sig på, medan andra verkar vara helt tidlösa.

 

 


 

Ofta utgick dom gamla måtten från våra kroppsdelar, som fot, tum, armlängd och så vidare. Följden blev naturligtvis att det var lite si och så med exaktheten.  Men ändå fanns, och finns det vissa faktiska förhållanden.

 

Som foten till exempel. Den är ju fortfarande den vanligaste enheten när man vill ange en fritidsbåts längd. En fot är ursprungligen måttet från hälen till yttersta spetsen av stortån. En fot uppges också vara en sjättedel av människans hela längd.

 

En famn, som åtminstone förr var en vanlig djupangivelse till sjöss, men som idag kanske för tankarna till nånting varmt och skönt att vila ut i efter en bråkig vardag; är måttet från vänster hands, till höger hands lillfingerspets då båda armarna är utsträckta så långt som möjligt.

 

En tum är bredden över tummen. En aln är längden från armbågen till lillfingerspetsen. En tvärhand är bredden över handens fyra fingrar. En fingerbredd är bredden över ett finger, vanligtvis långfingret. 

 

Trots alla måttreformer som har genomförts genom åren så är det många gamla som lever vidare i folks medvetande, och som fortfarande används, inte minst bland oss traditionsbundna båtmänniskor.

 

Metersystemet antogs som gällande system i Sverige redan 1878 och ändå pratar vi fortfarande halvtumsslangar och ventiler. Och när det gäller motoreffekter är det fortfarande hästkrafter som gäller för dom flesta av oss, inte watt. Och trycket benämner vi som kilo inte hektopacal.

 

Så när det gäller mått och mätteknik kan man verkligen tala om mjuka övergångar, åtminstone bland  vanligt folk. Och man kan undra hur många fritidsbåtar det åker omkring som saknar en vanlig tumstock i verktygslådan?

 

redaktörn