Lite plastbåtshistoria

Skrivet 2010-11-05

 

 

 

Redan i mitten av 1800-talet kom man på att det var möjligt att tillverka fina, böjliga trådar genom att pressa glas genom ett munstycke. Däremot kunde man inte hitta nån vettig användning av upptäckten.


Under 1930-talet arbetade tyska kemister med att få fram nya material, som skulle göra landet mer oberoende av importerade varor. Bland annat lyckades man framställa syntetiskt gummi och bensin ur kol, kalk och petroleum. Som en biprodukt av den här forskningen fick man fram ett syntetiskt konstharts, som man döpte till polyester. 

 

Problemet med konsthartsen var detsamma som med glasfibern. Materialet var hårt men sprött så det dröjde länge innan man hittade nåt vettigt användningsområde. Men till sist var det nån som kom på att man kanske kunde armera  polyestern med glasfibertrådar, samma princip som att gjuta in armeringsjärn i betong... Och då var isen bruten. 

 

1945 byggdes den första plastbåten i USA och man konstaterade att det nya materialet var idealiskt för just båtbygge. Men ändå dröjde det många år innan det slog igenom på allvar. Båtfolket är ju, och har alltid varit ett konservativt släkte, 

 

"Nej... Plastic är alldeles för skört! Det är ju konstgjort, inte levande som trä så det kommer aldrig att hålla." sa en del. Medan andra hävdade att plastbåtar skulle vara helt underhållsfria... I dag vet vi att båda hade fel. 

 

Snart blev det dock fart på småbåtsförsäljningen. Det tog lite längre tid när det gällde större båtar på grund av att konstruktörer måste lära sig att tänka om. Gamla hållfasthetsberäkningar, baserade på köl, spant, skott, bordläggning osv. gick inte att använda längre. Nu handlade det ju om ett enda skal, ofta ett planande som skulle klara alla påfrestningar.

 

Men när det väl kom igång gick inte utvecklingen att stoppa längre. Och det var inte bara båtarna och båtbyggandet som förändrades under 50-talet. Det hände mycket på motorsidan också.

 

Utombordsmotorerna blev starkare och Volvo presenterade Aquamatik som fick dom gamla inombordsmotorerna att nästan försvinna. Och trenden håller i sig, motorerna  växer för varje år som går, i dag ska det gå fort på sjön,. 

 

 

Och sedan elektroniken mönstrade på har det blivit betydligt enklare att åka båt. Om det har bidragit till större säkerhet kan väl diskuteras, det beror ju som i alla andra sammanhang på användaren.

 

Men utveckligen går varken att stoppa eller förneka, inte heller att skärgårdarna har blivit mer tillgängliga för var och en, och det är väl positivt. Det man saknar "från förr" är tjärdoften från klubbhamnarna om våren.

redaktörn