Lite plastbåtshistoria

Skrivet 2010-11-05

 

 

 

Redan i mitten av 1800-talet kom man på att det var möjligt att tillverka fina, böjliga trådar genom att pressa glas genom ett munstycke. Däremot kunde man inte hitta nån vettig användning av upptäckten.

Läs mer...

Under 1930-talet arbetade tyska kemister med att få fram nya material, som skulle göra landet mer oberoende av importerade varor. Bland annat lyckades man framställa syntetiskt gummi och bensin ur kol, kalk och petroleum. Som en biprodukt av den här forskningen fick man fram ett syntetiskt konstharts, som man döpte till polyester. 

 

Problemet med konsthartsen var detsamma som med glasfibern. Materialet var hårt men sprött så det dröjde länge innan man hittade nåt vettigt användningsområde. Men till sist var det nån som kom på att man kanske kunde armera  polyestern med glasfibertrådar, samma princip som att gjuta in armeringsjärn i betong... Och då var isen bruten. 

 

1945 byggdes den första plastbåten i USA och man konstaterade att det nya materialet var idealiskt för just båtbygge. Men ändå dröjde det många år innan det slog igenom på allvar. Båtfolket är ju, och har alltid varit ett konservativt släkte, 

 

"Nej... Plastic är alldeles för skört! Det är ju konstgjort, inte levande som trä så det kommer aldrig att hålla." sa en del. Medan andra hävdade att plastbåtar skulle vara helt underhållsfria... I dag vet vi att båda hade fel. 

 

Snart blev det dock fart på småbåtsförsäljningen. Det tog lite längre tid när det gällde större båtar på grund av att konstruktörer måste lära sig att tänka om. Gamla hållfasthetsberäkningar, baserade på köl, spant, skott, bordläggning osv. gick inte att använda längre. Nu handlade det ju om ett enda skal, ofta ett planande som skulle klara alla påfrestningar.

 

Men när det väl kom igång gick inte utvecklingen att stoppa längre. Och det var inte bara båtarna och båtbyggandet som förändrades under 50-talet. Det hände mycket på motorsidan också.

 

Utombordsmotorerna blev starkare och Volvo presenterade Aquamatik som fick dom gamla inombordsmotorerna att nästan försvinna. Och trenden håller i sig, motorerna  växer för varje år som går, i dag ska det gå fort på sjön,. 

 

 

Och sedan elektroniken mönstrade på har det blivit betydligt enklare att åka båt. Om det har bidragit till större säkerhet kan väl diskuteras, det beror ju som i alla andra sammanhang på användaren.

 

Men utveckligen går varken att stoppa eller förneka, inte heller att skärgårdarna har blivit mer tillgängliga för var och en, och det är väl positivt. Det man saknar "från förr" är tjärdoften från klubbhamnarna om våren.

redaktörn



Mänsklighetens räddning!

Skrivet 2010-10-21

 

 

 

 

 

Utan kunniga båtbyggare skulle livet sett helt annorlunda ut i dag - om man får tro bibeln, och för all del även koranen.

Läs mer...

I första Moseboken står det att  "Herren såg att ondskan på jorden var stor".  Den var så himla stor att han tröttnade, och bestämde sig för att nu fick det sannerligen va nog! 

Därför befallde han Noa - den enda människan som det var nån ordning på - att bygga en båt. Den skulle vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. Dom här måtten, och hur många däck det faktiskt var på båten är lite omdiskuterat. Men en stor rackare var det i alla fall. 

Bygget måste ha varit en ordentlig utmaning, inte minst för Noa, som vid tillfället var hela 600 år.. Visserligen hade han hjälp av sina tre söner, men projektet måste ändå varit omänskligt arbetsamt, ja rent av omöjligt att genomföra om inte Gud själv hade ryckt in lite då och då.. Det här var ju långt före både clas ohlson och Bygg-max.

När båten var klar, sjösatt och drevad efter konstens alla regler fick Noa order att ta ombord sin fru, sina söner och deras hustrur, samt några par av alla jordens fyrfotadjur, kräldjur och himmelens alla fåglar. Ett logistiskt problem i sig, som än idag skulle vara svårt att gå i land med. 

Någon har räknat ut att det ska ha funnits ca. 16 000 djur ombord, förutom Noa och hans familj. Hur i herrans namn dom kunde få plats allihop under en sån lång seglats, och utan bunkringsmöjligheter är svårbegripligt för en som bara brukar vara till sjöss veckovis.

Hur som helst..  Sju dagar efter att Noas familj och alla djuren gått ombord kommer syndafloden och utplånar allt liv på jorden!  Dom enda som klarar sig är de som finns ombord på arken. Efter ett år och sju dagar kan dom äntligen lämna båten efter grundstötningen på Araratberget... och på den vägen är det... 

Vad kan man lära av det här då..?  

Poängen är att historien brukar upprepa sig... Så vad kultur- utbidningsansvariga och övriga skriftlärde i regering och riksdag borde tänka på när anslagen ska fördelas är, att den enda rätta vägen är sjövägen.

Det gäller med andra ord att värna om båtlivet och båtbyggarkonsten, ja rent av upphöja det till en riksangelägenhet.. För om inte dessa kunskaper varit så goda på Noas tid kanske alla svenskar hade varit abborrar idag.  

redaktörn

   .



Spar tid och miljö

Skrivet 2010-09-25

 

Vill du slippa bilkörning för att hinna till gym och fitness på kvällarna..?  Då ska du paddla eller ro till jobbet.

Läs mer...

Båtar i alla dess former är ett alldeles utmärkt fortskaffningsmedel. Jag vågar till och med påstå att det är det förnämsta sättet att förflytta sig - alla kategorier -  och troligen även det äldsta.

 

Man vet att det redan för 3 000 år sedan byggdes det båtar i Egypten.  Och enligt en teori lär Australien ha bosatts sjövägen för 45 000 år sedan.

Att båten bidrog till att öka rörligheten för forntida människor på ett dramatiskt sätt är lätt att förstå.  Plötsligt kunde man förflytta sig över dom sjöar och vattendrag som man tidigare varit tvungen att ta sig runt.

 

Här i Norden fick båtarna - förutom i ledung, som egentligen var härnadståg eller rent sjöröveri -  stor betydelse för handel och kulturellt utbyte, inte minst under vikingatiden.  Om inte båtarna hade funnits så hade det inte blivit så mycket kontakter i österled för våra förfäder. Och då hade Sverige förmodligen sett helt annorlunda ut idag, om det ens hade existerat. 

 

Om man undantar handelsflottan så har båtar och båtliv utvecklats till att bli en av våra största och viktigaste folkrörelser, ett arv som vi måste förvalta väl och värna om.

 

Med en roddbåt går det relativt fort att ta sig fram, och med en kanot går det ännu snabbare. Man släpper inte ut några avgaser... inte från båten i alla fall, och man får en fin och allsidig motion.

 

Och visst är det en lisa för själen att kunna vila ut bakom ett par åror eller en paddel till ljudet av storlommars rop, efter en hel dags uppkoppling.

Skulle det mot förmodan bli nåt fel på farkosten så behövs det ingen bogsering eller starthjälp. Det är bara att hoppa i och simma, det ger ju också bra motion. 

 

 

Så ut och ro eller paddla innan snön kommer och det är dags att ta fram skidorna, som i och för sig också är utmärkta fortskaffningsmedel men med en något annan historia.

 

redaktörn



Lite kompasshistoria

Skrivet 2010-09-07

 

Kompassen... Detta fantastiska navigationshjälpmedel som fortfarande gör det möjligt att hitta vägen  trots mörker, dimma och stora avstånd till sjöss. 

Läs mer...

Redan på100-talet sägs det att att kineserna använde kompass, och på 1100-talet vet man att den användes på italienska fartyg. Magnetkompassen infördes på den svenska flottans fartyg redan på Gustaf Vasas tid omkring 1550.

 

Men trots instrumentets förträfflighet kan det bli fel ibland, eller åtminstone inte riktigt som man hade tänkt... Det har säkert många av oss erfarit, men vi är i gott sällskap.. Columbus hade en kompass ombord när han landsteg på Bahamas 1492 och trodde att han var i Indien.

 

Leif Eriksson däremot.. Vikingen som förmodligen var den som upptäckte Amerika hade ingen kompass att lita till när han 500 hundra år tidigare seglade via Grönland, Buffin Island mot Labrador och upptäckte vad han kallade "Vinland"!

 

Hur han klarade den bedriften är det ingen som vet, men förmodligen seglade han med hjälp av Polstjärnan  och en så kallad "skuggkompass".  En skiva med en pinne där skuggan som på middagen är som kortast och visar solens gång som en böjd linje över himlavalvet och ut mot kanten på skivan, där väderstrecket kunde läsas av.

 

Men det är en annan historia.

redaktörn

 



Det lyxiga båtlivet

Skrivet 2010-08-04

 

Undrar vad är det som gör att just båtlivet sticker i ögonen, med tanke på att verksamheten är en så fet mjölkko för staten?

Läs mer...

Värdet av den svenska båtproduktionen ligger på cirka 3 miljarder kronor årligen. Exporten av båtar uppgick till 1,8 miljarder, och importen till 1,9 miljarder 2008. Dom här siffrorna är handelsledets värden utan moms, vilket leder till en uppskattad båtförsäljning i vårt land på 4,75 miljarder i konsumentledet.

 

Motorer och tillbehörsförsäljningen svarar för 2 miljarder exkl. moms. Dom här varorna går via handels och serviceföretag och motsvarar omkring 4 miljarder i konsumtion. Och drivmedel till våra båtar säljs för 0,5 miljarder per år.

 

Båtägarna anger dessutom att dom förutom bränsle, amorteringar och räntor även har andra utgifter för sin båt som uppgår till cirka 4000 kronor per år. Om man räknar med att det finns nästan 720 000 båtar i Sverige så innebär det ytterligare 3 miljarder kronor för service, båtplatser,försäkringar uppläggning mm.

 

Till detta kommer alla andra kostnader och aktiviteter kring båtlivet, som mat, dryck, restaurangbesök och annat som beräknas till 2 miljarder årligen.

 

Sammantaget ger båtlivet en omsättning som sannolikt ligger på omkring 15 miljarder årligen i samband med båtarnas användning. Och det ger i sin tur uppemot 3 miljarder i moms till statskassan.

 

Cirka 5000 personer är direkt sysselsatta inom den svenska båtbranschen, och om man räknar in alla underleverantörer så torde siffran hamna omkring 15 000 som på olika sätt har sin försörjning tack vara det svenska båtlivet. (Källa Sweboat).

 

Det blev mycket siffror nu, men det kan va värt att tänka på när politiker och lättledda journalister börjar svartmåla och ondgöra sig över det lyxiga och miljöförstörande båtlivet.

 

Och då har jag ändå inte berört den viktigaste delen. Den som inte går att värdesätta i kronor, men som gör att allt fler skaffar båt.. Den sociala och friskvårdande delen bland likasinnade som man får uppleva i en båtklubb...

 

Av dom nästan 720 000 svenska fritidsbåtarna är genomsnittsbåten värd 70 000 kronor.. Och så här ser det ut i dom flesta småbåtshamnar.

 

Vad kostar en bil idag?  eller en lägenhet?  För att inte tala om en villa? Så vad är det som gör att just båtlivet sticker i ögonen på en del?

 


 

redaktörn



Första Föregående | Sidan 15 av 18 | Nästa Sista
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18