Men båtlivet det består

Skrivet 2010-04-10

Regeringar kommer och regeringar går, det är med dom som med lågtrycken, finanskriser och svininfluensa.

 

 

Läs mer...

Och snart befinner vi oss i en monsun av vallöften igen, duggandet har redan börjat. Men allt sånt där är ju övergående tack och lov. I oktober är det som vanligt igen.

 

Båtlivet däremot - det goda båtlivet -  det består, och det växer och utvecklas år efter år, trots upprepade försök till skamgrepp från klåfingrade makthavare.

 

Idag är 18 båtklubbar och båtsällskap anslutna till Gästriklands Båtförbund, med hela 4 399 medlemmar totalt. Och inom Svenska Båtunionen SBU är vi cirka 200 000 medlemmar fördelade på 24 regionala båtförbund med 890 båtklubbar sammanlagt... Det kan man kalla folkrörelse! 

 

I vartenda vattendrag och i var och varannan insjö. I älvar, i åar och runt hela kusten, från Haparanda i norr till Svinesund i väster finns det båtmänniskor och båtklubbar, som alla på sitt sätt bidrar till utvecklingen.

 

Målsättningarna och aktiviteterna varierar visserligen bland både klubbar och medlemmar. En del är nöjda med att tillhandahålla bra båtplatser, och att ordna en klubbfest då och då. Medan andra jobbar som bävrar både lokalt och på riksnivå. Men så måste det naturligtvis få vara i en verksamhet som till största delen bygger på frivilligt och ideellt arbete.  

 

Om man har sin båt i något inlandsvatten eller vid kusten gör ingen skillnad. Vind och vågor är aldrig dom samma från dag till annan, var man än befinner sig.. Gemenskapen, äventyrslusten och upptäckarglädjen däremot, är alltid densamma var man än träffar båtvänner.

 

En del tycker att båtsäsongen är alldeles för kort på våra breddgrader, och till viss del kan man väl hålla med. För min egen del börjar båtsäsongen i april med förberedelser inför sjösättningen - ja egentligen börjar den redan vid båtmässan - och slutar inte förrän nån gång i oktober när båten ligger på land igen. Och så skulle jag tro att det är för dom flesta av oss.

 

Så frågan är väl om den är så kort.? Resterande tid kan vi ju ägna oss åt det där andra... Att minnas, att titta på bilderna från i fjol och planera alla kommande seglatser och strandhugg hemma vid köksbordet, som ju är halva nöjet. 

 

Och visst är det skönt nu när påsken är över, att gå och längta efter nånting som man vet ska gå i uppfyllelse snart.... Mycket snart hoppas vi.

 

redaktörn  

 

 

 



Båtkörkortet igen

Skrivet 2010-02-26

Medan isen fortfarande behåller greppet om bommarnas bojar läser jag årets första utgåva av Båtliv, och på insändarsidan skriver signaturen Labbibia och berättar varför han/hon är emot båtkörkort.  

Läs mer...

 

Skribenten hänvisar till det regelverk som redan finns, och som möjliggör att lagföra den som bryter mot sjölagen.

 

Vidare säger insändaren att det i Sverige årligen dör mellan 25 och 40 personer i båtolyckor. Men att majoriteten av dessa, är onyktra äldre män som faller överbord från sin lilla roddbåt under fiske på nån insjö.. Och så är det ju tyvärr.

 

Labbibia undrar då om båtkörkort även ska gälla för dessa? Om inte; så tycker skribenten att båtorganisationerna skjuter bredvid målet... Men att sätta farbror Nisse 82 på skolbänken igen för att han ska få lov att ta sig ut till abborrgrundet är väl inte riktigt realistiskt.  

 

Och hela sanningen är inte heller att det bara är halvfulla gamlingar som drunknar. Under senare år har man märkt en tydlig ökning av drunkningsolyckor i åldrarna mellan 19 och 49 år. Vad den ökningen beror på vet man i dagsläget ingenting om.

 

Men vidare till själva kärnfrågan i insändaren: Varför bör vi ha båtkörkort/förarbevis?  Anledningen till att våra båtorganisationer ställer sig positiva till detta beror naturligtvis inte på en önskan att krångla till det för dom egna medlemmarna. I stället grundar sig ställningstagandet på vetskapen att fritidsflottan blir allt större, och allt snabbare.

 

Och i samma takt utrustas båtarna ofta med så mycket tekniska hjälpmedel att vem som helst, utan  den ringaste kunskap om lagar och sjövägsregler, kan ge sig ut i samma farvatten som du, jag och våra båtkompisar brukar färdas i, och det känns lite oroande inför framtiden.

 

På land finns det ett gammalt uttyck som väl stämmer överens med båtorganisationernas positiva syn på båtkörkortet "Det är bättre att mota Olle i grind".   

 

redaktörn



Mars den första vårmånaden

Skrivet 2010-02-24

    Första söndagen i mars går Wasaloppet av stapeln, och nu stämmer alla ortens  hankatter upp i ett unisont  "vår bästa tid är nu". Men för oss fritidsskeppare är det den efterlängtade båtmässan som överskuggar det mesta. 

Läs mer...

 

Jag har visserligen alltid tyckt att båtmässorna ligger fel i tid, antingen kommer dom för sent, eller för tidigt. I stället borde dom förläggas till början eller mitten av december. Då skulle våra respektive få det betydligt enklare med julklappsbestyren. Men å andra sidan, sedan Clas Ohlson och Biltema etablerat sig i Gävle så brukar det lösa sig ändå. 

 

Men det där urstarka ankarspelet och bogpropellern, det har dom inte. Och inte 12-tums plottern, bredbandsradarn och autopiloten heller. Det är ju så många nyttigheter man skulle vilja ha.

 

Fast hälften av det som bjuds ut på mässorna vet man knappt vad det ska användas till. Och utav det man skulle vilja ha är det väl inte så mycket som man faktiskt behöver... om man ska va ärlig.

 

Inte för att jag är fientligt inställd till den tekniska utvecklingen när det gäller båtprylar - tvärt om - och marknaden skapar ju massor av arbetstillfällen, och det ska man inte förakta i tider som dessa. Men allt går ju så himla fort nu, och inte är det billigt heller.

 

I dag har vi så jädrans mycket elektronik och teknik i våra båtar så snart är väl skepparen överflödig. Och ibland undrar jag hur sjutton jag kunde hitta hem i regn och dimma, roendes i en flateka på 50-talet.

 

Väl mött i Älvsjö... 

redaktörn  



Ur askan som fågel Fenix

Skrivet 2010-01-18

Sommaren 2001 köpte en sommarstugeägare på Norrlandet i Gävle en ny Lynässnipa. Men redan den första sommaren råkade man ut för det värsta som kan hända i en båt. Brand ombord!

 

Läs mer...

Elden spred sig så snabbt att dom ombordvarande blev tvugna att hoppa i vattnet för att rädda sig. Lyckligtvis utbröt branden vid inloppet till Furuvik, så alla klarade sig, men båten totalförstördes.

 

Året därpå upptäcktes vraket av Janne Wennlund, där det stod utanför Land & Marins lokal på Fliskärsvarvet. Båten.. eller det som var kvar av den såg ut som en riven kolmila, berättar Janne som trots det föll för skrovformen. När man berättade att vraket var på väg till återvinningscentralen i Forsbacka bad Janne att få ta hand om det i stället. Det var så det började.

 

Nu kördes båten till Skutskärs Båtklubbs hamn, och där fick den vila till 2003 innan saneringen av sot och bränd plast påbörjades. Därefter vidtog jobbet med att bygga mallar och formar till det som kapats bort. Under det här året gick en stor del av tiden åt till att få ordning på skrovet.

 

2004 var det dags att malla akterdäck för- och skarndäck. "Samtidigt fick jag tips om en båt som höll på att skrotas, men som kunde innehålla en del fin mahognyplywood, så då var det bara att ge sig iväg med stick- och tigersåg och rädda det som gick att återanvända" berättar Janne. På så sätt hamnade båten ändå i återvinningscirkeln fast nu i den andra änden.

 

Vintern 2005 togs båten in i Jannes garage på Rotskär efter att ha stått en sommar under presenning, vilket resulterat i en del fuktskador. Mellan 2006 och 2007 låg arbetet nere på grund av båthallsbygge i hamnen, men i stället kunde båten tas in i den nybyggda båthallen i februari 2008.

 

Nu inleddes den stora plastningsfasen, och uppbyggandet av nya däck, både för- och akterut. Som exempel kan nämnas att det gick åt 30 kilo finspackel innan Janne var nöjd med ytan. Därefter byggde han en lackeringsbox kring båten.

 

En bränsletank från en Bayliner byggdes om och monterades, innan arbetet med inredningen tog vid. Sedan var det dags för en tripp till Örnsköldsvik och köp av en begagnad encylindrig Volvo Penta diesel från 2001. Även den fick en räjäl översyn och anpassades innan det var dags att bygga en ny motorbädd.

 

Vid det här laget kom det allt fler nyfikna besökare.. Däribland undertecknad. "Joo, ibland kunde det bli lite si och så med arbetsron. Men i gengäld fick jag många tips om, och hjälp med att skaffa grejor som gick att använda" berättar Janne.

 

När motor, axel och propeller var på plats vidtog el- och reglagemonteringar och en ljudisolerad instrumentpanel, även den i återanvänd mahogny. En sån här båt förtjänar naturligtvis ett bra skydd mot den svenska sommaren, därför tillverkade Janne även ett nytt heltäckande hamnkapell.

 

Den 22 juli 2009 var det så äntligen dags.. Och när startnyckeln vreds om för en premiärtur runt Rotskär fungerade allt enligt beräkningarna.

 

Renoveringen tog nästan 7 år att genomföra, men å andra sida är ett sånt här projekt ingenting för den som har bråttom. Båtens fart är 5 knop, exakt samma som vattenlinjens längd i meter.

 

Till dig som vill se en riktig pärla kan jag varmt rekommendera ett besök i Skutskärs småbåtshamn i sommar. Snacka om "gör det självjobb!"

 

Och vilken himla tur att det finns personer som Janne Wennlund, som inte bara har visioner, utan även orken och förmågan att genomföra ett sånt här projekt.. Imponerande!

 

 

 

Och vad tror du snipan döptes till?

 

Just det.. Fenix. 

 

 

 

 

 

 redaktörn



Om det inte vore för 4-procentspärren

Skrivet 2009-11-28

Jag har sedan lång tid tillbaka funderat på att starta ett alldeles nytt politisk parti. - Ett Båtägareparti - fritt från politiska broilers, slipsnissar och andra förståsigpåare.  

Läs mer...

Ledordet i partiet skulle vara sunt förnuft och inget krångel, ungefär som vi har det i GBF. Partiprogrammet är redan klart, och går i korthet ut på att ta bort alla obegripliga lagtexter som ingen förstår. Och som enbart gagnar advokater och så kallade lagklokas parasiterande på andras olycka.

 

Juridik som ämne kan vi stryka från läroanstalterna. Etiska regler och rättsmedvetande byggt på folkuppfattning ska vi införa i stället. Båtskatter, registertvång och andra korkade pålagor, som baseras på utredarnas okunskap rotar vi ut.

 

I stället stiftar vi en helt ny lag, som tvingar politiker, generaldirektörer och andra makthavare, att under en hel dag som tjuren Ferdinand sitta barfota under ett träd och lukta på blommorna.  

 

Det skulle vara till gagn för alla om dessa fick tid att upptäcka livet utanför salongernas skenvärld.  Att lära sig se världen som ett dukat bord.  Men ett bord vars håvor är till för alla, och som man inte får slafsa i sig själv, bara för att man råkar ha en stor slev. Till och med Ernst har bättre bordsskick därvidlag än många högt uppsatta potentater. 

 

Vem fan är Ernst tänker du...? Som du vet, så är det inte gratis att ha båt idag. Så för att bättra på ekonomin har jag skaffat en hushållsgris. Och Ernst - han heter så grisen - fick bo i vårt garage.

 

 

Illustration: Therece Skoog

 

När han var liten brukade hustrun och jag turas om att sova där ute för att han inte skulle känna sig ensam. Man ska va snäll mot djuren, det är det ju lag på!  

 

 

Nu har det gått tre år snart och han har lagt på hullet så duktigt att det börjar bli trångt i bilen. Inte ens hustrun får plats när han sträcker ut sig, trots att jag har monterat ur baksätet. Men det var när hon klagade på att han snarkar så förskräckligt som jag insåg att nånting ändå måste göras.

 

Så i förra veckan var jag på auktion och ropade in fyra gäss och ett begagnat takräcke. Gäss är inte dumma, det tog bara ett par dagar så boade dom på biltaket. Så nu slipper Ernst ha långsamt när han ska tryna. Och hustrun och jag har fått ett normalare familjeliv igen, lagom till jul.

 

Nästa sommar planerar jag att ta med alla i båten. Gässen får bo i en koffert mellan masten och sprayhood, det är normalt inte så mycket spring där. Och skulle nån objuden nästla sig ombord så fungerar gäss utmärkt som tjuvlarm. Och så är dom lätta att komma åt om man skulle behöva ett par extra fendrar.

 

Ernst som inte lider av klaustrofobi kan bo i stuvutrymmet under sittbrunnen, där är det varmt och gott. Och så har jag en energibesparande och miljövänlig idé om att kunna köra motorn på metangas, för att slippa slösa med svindyra oljeprodukter. Ernst borde ju kunna producera åtskilliga användbara kilon under ett veckoslut. Och som bonus blir jag av med alla matrester.

 

För att kunna omsätta idén i verkligheten så kontaktade jag en f.d kollega från fabriken i Skutskär för att få lite support med själva tekniken... Men han skakade på huvudet och sa att; Ideér är nog bra Affe, men det där tror jag inte på... Inte med en 8:a hästars Mercury.

 

Det är som förgjort!  Så fort man får en bra idé så ska det stupa på skitsaker.. Är det inte politiska tillkortakommanden så är det mothugg från famstegsfientliga tekniker.

 

en fridfull advent önskar redaktörn... och Ernst



Första Föregående | Sidan 17 av 18 | Nästa Sista
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18